Varje bostadsminister med självaktning måste tydligen sätta avtryck i bygglagstiftningen.

Det började med Birgit Friggebo som gav namnet till den bygglovsbefriade Friggeboden.

Sedan kom Stefan Attefall som gav namn till Attefallhus som också är bygglovsbefriade. Där finns ytterligare Attefallåtgärder som tillbyggnad  av en- eller tvåbostadshus som också är bygglovsfria.

Attefallåtgärderna måste dock göras anmälan på till kommunens byggnadsnämnd.

Också en tidigare bostadsminister Peter Ericsson, som inte ville vara sämre, införde bygglovsfria balkonger på småhus inom planlagda områden. Den s.k förenklingen innehöll också Burspråk och uppstickande byggnadsdel. Förutsatt att det inte placeras närmare fastighetsgräns än 4,5 m. Med grannes godkännande kan det få placeras närmare gräns än 4,5 m.

Kommunen kan dock ha bestämt att åtgärden ändå kräver bygglov liksom att det kan finnas förbud mot förvanskning. Detta får man kontrollera med kommunen.

Målsättningen med alla bostadsministrars s.k förenklingar är att göra det enklare med vissa åtgärder, sådana som inte påverkar omgivningen eller exteriören. Man avser också att handläggarna på kommunen ska få tid över för viktigare saker såsom att få fram detaljplaner snabbare och därmed också få fram byggbar mark istället för att lägga ned tid på enkla bygglov.

Konsekvenserna blir snarast det motsatta dels för att det har blivit krångligare att hålla reda på vad som gäller, vilket innebär att handläggarna får lägga mer tid på att förklara vad som gäller, och dels för att bygglovshandläggarna är ju i regel inte dom som handlägger detaljplanerna.